Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. (1832.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
Sid. 300. Dess Koda Gafvel ni besöka bör.
»Detta bergparti är väl på långt när icke så högt
som Vestra Väggar, kanske lägre än Måkebergeu (som
alla höra till Omberg); men dess liksom jenmhuggna
murar, dess hemska, rostbruna utseende, som kanhända
gifvit namn åt hela denna bergsträcka, det svarta
djupet hårdt intill och tvenne utmärkta bergformer
hafva tillsamman bidragit att gifva Ilödgafvel
en öfvervägande ryktbarhet. Den ena af dessa
bergsskepnader är den så kallade Rödgafvelsport. en
fördjupning i bergväggen, stigande ganska högt ifrån
vattenytan uppåt klippan med en bredd i riktigt
förhållande till höjden. Öfverst är den fullkomligt
bågformig och hela figuren har uppkommit efter en
stor omkring alnstjock hals, som stupat i sjön och
lemnat efter sig denna insänkning. Nära intill denna
port finnes den andra bergsskepnaden, Ombergs största
grotta, hvilken vanligen kallas Rödgafvelshålan. Då
man inrott till hälften i grottan, der hon är femton
fot bred, möter strand af rundslipade kiselstenar,
hvilken fortfar till grottaris slut.» Bohman, s. 13.
Samma sida. lion hade Necken haft till gäst en gång.
Denna myth om Ömma har författaren sjelf diktat,
dels med hänseende till den föreställningen man har,
att en del af berget i sjön nedstörtat, dels för
ett särskildt ändamål i poemet. Annars är om Ömma
eller Ärna den sägen, att hon varit en drottning,
af hvilkens borg ännu skulle finnas en lemning,
äfvensom på hjessan visas en stenhäll såsom hennes
grafsten. Den sannaste och sinnrikaste förklaringen
på namnet Ommaberg, som det i äldre handlingar läses,
är likväl den af Bohman, enligt hvilken detta berg,
som ofta är insvept i töcken, af denna orsak blifvit
så uärndt: ty Ömma är samma ord sorn ånga. «Man
säger ännu, när berget samlar dunster omkring sig,
att det ömmar, gifver ifrån sig ångor, ryker.»
Sid. 301. Jag menar murgrön.
Egentligen är det på Vestra Väggar, som denna växt,
enligt Tiiuri-eld, D. 2, p. 11, skall finnas.
Sid. 309. Den nya grillen, att hon Omina var.
Författaren säg i sin ungdom en vansinnig qvinna,
som trodde sig vara skogsfrun. Hon bodde helt ensam
i en skog nära Åbo, der hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
