Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Krt gyckel jag förstår och det förlåter,»
Columbus svarte, mörk ett ögonblick: Men smålog
i detsamma, klarnad åter, Och sade vänligt:
«()tvou är så qvick, Och öfver en idé så gerna
skämtar. En dag dock ni, med hela verlden, ser,
Att målet för min färd ej sjunker ner. Tvärtom ur
hafvets djup jag återhemtar Den dit försvunna ön,
Atlantis nämnd. För ert begabberi, se här min hämnd:
Jag bjuder er på nytt den vinst och ära, Som krönta
hufvu’ri blott jag bjöd förut. Alonzo Pinzon kan
den kostnad bära, Att tvenne lätta fartyg reda ut:
Tag halfva vinsten ni; ja, tag den hela, Gif mig ett
pris och äran med mig dela.»
«Eörlåt mig,» svarar han, «det är ej skämt,
Hvad om S:t Brandans skygga ö jag nämnt.
Af seglare, som till Madera fara,
Så ofta sedd, den måste verklig vara.
Den sägs ej endast hysa dyr metall,
Men hel bestå deraf. Örn så ej vore,
En bak den blefve oss i alla fall,
Då se’n åt Vestern längre fram vi fore.»
c Jag hört, jag äfven,» var Columbi svar, «0m denna
Ö af sjömän hvarjehanda, Bland annat, hur den ned
i djupet drar Med sig de skepp, som der försöka
landa. Jag tror derför, att den ett djur blott är,
Som Kraken nämns. Det vistas nära polen; Men någon
gång det torde äfven här På vesterhafvet visa sig i
solen; Och när man solen sett en sommarqväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
