Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE SÅNGEN.
J; örbi den gränssten tör den gamla verlden,
Som Pico gör, bestämdes redan färden Utaf de tre,
som lemnat Palos hamn. Den främsta, med Marias helga
namn Och jungfrubild, som sitter hvit i stäfven,
Syns ädelt stolt: Columbus sjelf hon bär. Med sina
trekantssegel, Nina äfven Yfs åt Mendez, som hennes
höfding är. I motvind som i medvind oförvitlig Är
hon som han. Men Pinzons karavel., Som Pinta heter,
mera tillförlitlig An Pinzon sjelf, i godt och elakt
spel Går fram så stark i kölen och i tågen, Som vig
att vända sig och lätt på vågen.
Snart sänder Picos silfverhvita spets
Den sista blink från jordens kända krets.
Då dit sin blick de häpna sjömän fästa,
Till afsked från allt folk med kristen tro,
Ja, från allt land, rnå ske, der menskor bo,
En dödlig rysning Öfverfar de flesta.
Bakom dem ligger fosterland och hem,
Barn, maka, vänner. Allt som kärt för dem
Och dyrbart är, allt efter sig de lemna.
Framför dem i det dolda, dit de ämna,
Hvad väntar dem? Hvem vet, hvad gruflig lott,
Hvad oerhörd P Kanske en afgrund blott.
lle^i här, hvad få de se, hvad få de höra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
