Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Sjette sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Med tofs och skrud. som lysa vida mer. Om landets
närhet mest dock öfvertyga En qvist med gröna löf
och friska bär. Och en af menskohand i någon våda
Förlorad staf, som sirligt snickrad är. Ur sjön pä
en gång togos upp de båda. Dock äfven tredje dagens
sol går ner, Och endast luft och haf Columbus ser.
Men aftonstjernan, som hans ledarinna. Se’n han från
Palos for, beständigt var, Står der ännu och fram
att målet hinna Tycks honom vinka, lika skön och
klar. Långt klarare ännu i dessa skyar Och dubbelt
större, dubbelt värd sitt namn Af skönhetens planet,
hon här förnyar För honom löftet om den dröjda
hamn.
«Välan! herr amiral: tre dygn förflutit Och ännu syns
ej någon skymt af land. Ni måste då, så blef det ju
beslutit, Kommando-stafven lemna i min hand.»
Med stolthet dessa ord Don Pedro säger. Columbus
svarar:
«Kan den skarpa syn,
Som ni på sjön, ej blott vid hofvet, äger, Urskilja
der, längst bort vid himlens bryn, Ett föremål?»
P. Hvad då?
C. Ett ting, som blänker. Ett eldsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
