Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af fienden intaget eller bragt
I upprors-stånd, den sig behöfde sätta
Och rifva upp de näs, som konsten lagt,
Att dem i trots af storm och våg förena.
Men ej i dessa djerfva verk allena,
Också i prydnader, i måleri,
En odling röjs, som kan allt större bli.
Men denna odling, huru är den vorden?
Gif akt, hur dessa arma kreatur
Till än ett tempel gräfva sten ur jorden.
Ej längese’n de voro vilda djur;
Men nu i ok de under gisseln blöda.
Här som i Östern, måste en million
Af slafvar pressa ut sin svett och möda,
För att med storverk omge våldets thron.
Lik det af otrons barn tillbedda ödet,
Som blindt beherrskar allt, af rnenskors väl
Ej mera bundet än af lag och skäl,
Enväldet tror sig, ined det helga stödet
Af vantrons grymma skräck, everdligt stå,
Blott dagens strålar ej dess spöken nå.
Men såsom ödet flyr Försynens öga
Och sjunker ned i intets tomma natt,
Så för Guds sanning falla skall till föga,
Om än sin stol hon på ett altar satt
Och en gudomlig härkomst åberopar,
Den våldsmakt, som ej blott på fot och hand
Men tunga, ja, på öra, lägger band,
Och slagna folk som hjordar sammanhopar.»
Columbus teg; och såsom syn på syn För Daniel
viste Österns riken alla, Hur de sig reste, för att
plötsligt falla, Tills Menniskonens son stod fram i
skyn, Intill den gamle, hvilken satt på stolen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
