Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock i sitt hjerta föga värdar henne. Förundrad
och förstämd den gamle står En stund och tvekar.
Fram likväl han gar. Och genast tröstad, då han
ser det milda, Från munkens spotska köld så fjerran
skilda, Hos amiralen, talar dessa ord:
«Jag gamle sett af himmel, haf och jord
Mer än de fleste här. Kring många öar.
I sund och skär, och öfver haf och sjöar
Jag rest, i lugn och storm; och ganska stor
Mig syntes verlden, då jag kring den for.
Du kominer dock, som jag fått häpen höra,
Ifrån en annan mycket större verld.
Om det är den, dit jag min sista färd
Är både glad och rädd att snart få göra,
Jag är ej viss; ej heller, om du är
En dödlig eller någon af de höga,
Som bo i himlen hos den Högste der.
Men himlens färg och klarhet har ditt öga.
Och att du kunde i mitt hjerta se,
Och med din blotta uppsyn tröst mig ge,
Det verkade helt visst den store Anden.
Har han ej sändt dig från den andra stranden.
Att oss med sig försona och den frid,
Vårt hjerta saknar, ge till evig tia?»
«Hardt när Guds rike är du, gode gamle!» Columbus
svarar. «Ett blott fattas dig. Betrakta denna
bild, och stilla samle Omkring den hulde dina tankar
sig. Den store Andens son steg ned på jorden, Af
qvinna född en dödlig menska vorden, Han ville bli
vår broder, på det vi. Af synden fångne trälar,
skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
