Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blåa flor ut’ luft, som höljer strändren, När
de på afstånd ses vid himlens bryn, Mer geuomskiiier
i de heta läudren, Och likt ett fjerrglas skärper
seglarns syn. En egen trollglans omger dem tillika,
Lik den af Fahlcrantz åt hans landskap ges. Men,
i sig sjelfva, på all skönhet rika De stränder äro,
som nu nära ses.
Hvad han sig väntat af Cipangos fägring,
Columbus ser för sina ögon här.
Högt öfver allt, som inom jordens spher,
Ja, ofvan henne i en luftig hägring,
Ilar félikt tjust hans själ, så väl som syn,
Han sätter denna ö, hvars stränder lyfta
Lund öfver lund och klyfta öfver klyfta,
I bruten mångfald ända upp till skyn.
Då han den ser i all den glans der stråla,
Som grönskans yppighet, i ständig vår,
Af luftens renhet, himlens klarhet får,
Han den i glädjen nämner Espagnola.
Ty en juvel i denna ö han fann
Ät Spaniens stolta krona, tänker han.
Här ännu mera, än vid Cuba s stränder,
Af Indiens kryddor känner han en lukt
I strömmen af de ångor, skogen sänder:
En skog, som upp till skyn bär blom och frukt.
Der vattenfallets skum mot solen spelar,
Hans sjömän skåda guld och silfver ren;
Och i de droppar, det kring klippan delar,
Eörtjusas de af diamanters sken.
Han sjelf, med Marcos kort i sina händer,
Jemför Cipangos kust med dessa stränder,
Och gläds att se en hamn, af båtar full.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
