Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus. Nionde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Vid Cuba redan Pinta var försvunnen,
Men troddes längre fram, som vanligt, hunnen.
Dock ingen skymt af henne här man såg.
Det land, som nu framför Columbus låg, Var Haytis
vestra spets, som böd hans segel En säker hamn, i
hvilkens lugna spegel Han såg fördubblas strändernas
behag. Sanct Nicolaus nämns den än i dag, Som han den
nämnde till det helgons ära, Som tros en särskildt
vård om sjömän bära.
I högtidsdrägt begaf han sig i land;
Men genast blef hans spända väntan slagen,
Då ingen menska viste sig på strand.
An mer han fann sig i sitt hopp bedragen,
Då han ej såg till bergverk eller stad
Det minsta tecken, blott af tjell en rad,
Men intet folk, ty alla voro flydda;
Och blott till varning var den elden tänd,
Hvars rök han trodde ur ett guld verk sänd.
Till slut en qvinna, funnen i en hydda,
Till amiralen förs, och faller ner,
Som man en blomma tynad ligga ser;
Men som af daggen denna qvieknar opp,
Så af hans milda röst hon väcks, och skälfver,
Och ett par stora, svarta ögon hvälfver,
Der tårar glänsa, som på blommans knopp
I morgonsolen. Morgonlik för henne
Den höges ljusa, blida anblick var,
Med klarblå ögon, solsken på sitt änne
Och hy lik den, som morgonrodnan har.
Nu han, som döptes, fram till henne träder: Med rop
af fröjd hon flyger i hans famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
