Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
Genom förfalskande flärd i det heliga. Dock skall
han falla Såsom han fallit förut, blott vi tro
på Gud och hans san-
Sagdt, och den hvite, som re’n otålig begynte sig
stegra, Kände sig fri och flög med sin älskade
börda åt östern, Snart i den bländande glans
fördold för de Ögon, som
«Var det en svensk? S:t Göran ej målas så skön på sin
skyrnmel,
Strålande uppåt skyn med den dä’n bestrålade
skölden.
Var det en dödlig? Jag tror, han lånt den jordiska
hamnen
Blott till en klädnad. Jag tyckte mig se inunder den
hastigt
Skymta en himmelsk skrud af ljusblå, glänsande ether.
Sjelfva häris häst - så glimmar ej snön der borta
mot solen -
Ville han ej åt skyn? Hvad eld, som brann i hans
ögon,
Medan de hvälfde sig fram, ur det fladdrande silfret
af
manen!
En af det brinnande spann, som förde Elias åt himlen,
Trodde jag se, vid hans flygt, i morgonskenet på
kullen.w
Mun från mun det talades så. Med lugnade sinnen,
Folket begaf sig hem. Snart gick eri sägeri, att
engeln Michael sjelf nedstigit ur skyn att strida
för Gustaf, Han, sorn ypperst nämnd bland himmelska
förstår, de starka Hjeltar i skyn, är nu för kyrkan
den vakande stridsman, Som han för Israel var, då
det ensamt gömde det sanna, Lefvande ord från Gud,
deri heliga elden från himmeln. Michael vare då
äfven för oss den hemlighetsfulle Ynglingens namn,
till dess vi få det verkliga känna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
