- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
299

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. II. Den blinde vid bommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Der hon af ingen port till mörksens rike kan
ryggas, Osmans välde så väl som Mahomets eget
skall falla. Skulle ej ismacls gren bortrensas,
da bruten är Isaks, Den oäkta så väl som den
äkta, att kronan må ensam Lefva och breda sig
ut till skygd för alla på jorden? Kristenhet,
var värd ditt namn! Sjelf menniska vorden Gud
dig det namnet gaf. Så blef du den sanna,
den högsta Mensklighet. Ej söndrad ifrån det
menskliga slägtet, Sluter du in i din
fostrande famn, hvad af ([vinna blott

föddes,

Bär det ork nattens färg och suckar i träldomens
boja. Äfven det barn som fadren försköt, som modren
förgäter, Du i den fadrens namn tar upp, som är
fader för alla. Kristenhet! du har kämpat med Gud,
så vorden det rätta Israel, kämpat en skräckfull
natt och vunnit. Välsignad Ser du i anletet Gud
och känner dig frälst. Och du skulle, Du med
solen öfver dig upphöjd, bäfva för mörkrets Flyende
makt och ej se, hur månen bleknad försvinner?»

(dlätt är det taladt och tänkt!» med ett handslag
honom de

orden

Sade en man, som under hans tal till de andra i
tysthet

Satt sig och hört. Det var en Johannes; icke den
unge

Blomstrande, hvilkens bild är en engels, som fällt
sina

vingar,

Stigen i stoftet ned, att höra den eviga sonen;

Utan den gamle, som lefde ännu, af hans vittnen
allena

Öfrig, och Öfver hans hjord utbredde välsignande
händer.

«Aro ej röst och hand Bothvidis?» sporde den blinde.

«Var välkommen, att här förklara en fråga, dig
värdig!

Säg, herr biskop, väntar du ej cvangclii fullhet?

Lofva ej skrifterna den? Fullbordar ej Herren
sitt löfte?

Gör han ett halfgjordt verk? Skall icke den evige
Fadren

Bland allt folk i hans Son tillbedjas i anda och
sanning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free