Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. IV. Högtiden i Güstrow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. HÖGTIDEN I GUSTROW.
lie (l a n va
var Meklenbnrg, som Pommom, friilst, då till (iii-
strow
Konungen, väntad, for, att statens öde bestämma.
((Ar då ej Adolph liar, ej Albert?» frågade
CJustaf,
Då han möttes af Tott, som dän hvar kejserlig’
jagat.
((Komma de ej till sitt land? förskräcker dem
kejsarens
bannspråk
Eller mitt svärd? Till värn för verldsligt och andligt
förtryckta ,
Ej för att sjelf inkräkta, jag drog det, vid
altaret invigdt!»
Nu framträdde de två, som hvar sin hälft utaf landet,
Adolf, Schwerins område, och Albert, nejden af
Gustrow, Lyckligen styrt, till den stund,
då Danmarks konung de
följde,
Att försvara sin tro och sin frihet, efter hans
vapens Plötsliga fall, fördrifna ifrån sitt folk
och de säten För en hugstor ätt, som i tusen år
hon besutit. Fruktan och hopp, beundrande fröjd
och bedjande oro Skiftade efter hvarann i de två
landsflyktiges uppsyn, Då sin hand monarken dem böd
och sade: ((Välkomne, Ädle furstar, hos mig, än mer
i Schwerin och i Giistrow, Hvardera hos sitt folk,
så hoppas jag, lika välkommen!»
Straxt, med de två vid hvar sin hand,
lik morgonens
härold,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
