Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. V. Seni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Flöge till Prag, att hämna döt folk, som mot
tyranniet, .Det all verlden hotande, främst uppreste
sitt hufvud, Stridande troget och käckt, men föll,
bedraget af tiden, Nesligen lemnadt till offer af
trosförvandter och fränder. Götalejonets mod till
slut allt hinder besegrar, Hoppas jag. Dock
förut det iniite de språng, som det
vågar. Horn! hvad är din mening?» - «Jag
tror,» är svaret af
denne,
«Att till dess Kiistrin och Sp andan höra till
kedjan Af de fästen, hvarmed din vishet tryggar ditt
framtåg, Kan du ej mer åt Böhmen, än bort om Elben
dig våga. Hittills band du, min konung, ditt mod
med den regel, att
aldrig Framåt taga ett steg, som ej tryggt du toge
tillbaka.»
Medan de talade så, i skygd af en kulle, vid
Crossen, Höljdes af skuggorna re’n det fält, der
hären var lägrad. Hvitt dock lyste ännu af tälten;
och eldar på marken Läto ett glödrödt anlete se af
resliga kämpar, Hvilkas gestalt förhöjdes än mer af
det mörker, dem höljde, Äfven blänkte gevär bland
skuggorna nära och fjerran, Medan en vandrande vakt
och en stående svarte hvarandra.
Nära der konungen stod med de öfrige,
ropte en skyltvakt
Upp till kullen: «wer da?» Der syntes en
inan i en fotsid, Österländskt besynnerlig drägt.
En gyllne triangel Samt derinne en cirkel, af sju
stjernlika demanter, Strålade öfver hans bröst
mot månen, som, nära sin nedgång,
Sände ett darrande sken ännu åt toppen af kullen. Lyst
till hälften deraf, en stjerngiob stod vid hans
fötter, Medan hans anlete, vändt åt den stora,
som hvälfdes derofvan ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
