Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI. MAGDEBURGS BELÄGRING 1631.
\Justaf vid Odern stod, och sitt blödande hufvud ur
oket Lyfte Germanien re’n. Dock Tilly, som nu var
allena Kejsarens arm, se’n blindt han låtit beröfva
sig Friedland, Tilly, som, rik på år, var rikare än
på bedrifter, Lagrar och ärr, ej pröfvat ännu den
nordiske hjelten. Men nu träder han fram vid Elben,
och häpnande spänner All Europén dit sin blick.
Det gäller ej endast, Hvem af de väldige två skall
se sig af segren och äran Öfvergifven till slut.
Den väntade dagen skall folkens Frihet, skall
verldens lugn och ljus afgöra för sekler. Ännu dröjde
den dock. Ty begge, så vise som tappre, Trodde
ej blott sitt svärd och sitt mod. Öfver Elben
tillbaka
Tilly sig drog, och Gustaf sin ked af fästen vid
Odern Ville förstärka ännu. En dag anlände i
lägret, Der i en krets af hjeltar han stod och
blott på sin uppsyn Kändes igen, två fremmande män.
Den ena en andlig Syntes genom det lugn, i hans
blick från himlen vargjutet, Än mer vördnadsvärd,
än genom det vågiga Silfret Kring de jordiska
blommor, hans kind, trots vintern, bevarat.
Hos den andra, en borgerlig man, stod borgerlig
frihet Ädelt fram i hans enkla gestalt, som egnat en
kämpe. Braun var den andliges namn och Schmidt
den andras: de
namnen Allt hvad värdigt är betydde på fäderne-orten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
