Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kördi; lian n u i sin sorg all
mängden, och böjdt; dess
sinnen
Kran det manliga mod till en feg oelt knölande
misstro. Vid hvar kula, som kom, det mumlades
högt mot de svenska,
Af hans viglande bud. Dock stodo de häpna
oeli tysta, Syntes blott Falkenberg, lian for
med en ridande skara Natt och dag kring staden,
att allt anordna, bevaka, Styra ocli öfverse.
Der bjuder han ämbarna flyga Hand från hand, och
do högt uppspringande rörliga brunnar Gjuta sitt
regn pä seglen, som, vidt utbredda för husen, Stå
mot lågornas ström, en fräsande dam, -
och de
stanna.
Plär åt borgersmän i gevär lian nickar sitt bifall,
Visande sjelf, hur blixt på blixt man lossar i
striden. Konstnären sjelf blir krigare. Mod gör
gossen till kämpe. Mången på takets kam, mer snabb
än strålen af vattnet, Flög, och med händerna
dä’n nedstötte det tändande eldklot.
Mången en rullande bomb i sin famn tog fatt och i
floden Kastade, innan den hann fullborda sitt mordiska
uppsåt.
Väntande stod i en sal på slottet i Dresden en gulblå
Krigsman: dit ined ett bref af Svearnes konung han
sändes. Nyss från sin jagt kom Johan och trött sig
satte på soffan, Smekte sin käraste hund och tömde
den skummande bägarn, Der han sedan förnöjd besåg, i
en penning, på bottnen Glänsande, Gustafs bild och
ropte: «Du starke, du ädle! Lone dig Lärarnes
Gud!» Och en tår af lians ögon i bägarn
Tillrade ner. «Hvi kunna vi ej, som förstarne
fordom, Mötas med hjerta och hand och
klinga som bröder tillsaramans !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
