- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Femte bandet /
366

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

Dag och natt med spade och murslef, borgarne stego,
Glade, att få i sitt lieni hos barn och maka
sig hvila, Som de i veckan ej fått. «l)et är
sabbatsafton! O, hvilken Sabbat för oss, för
vår frälsadc stad! Med hvad glädje i

morgon

Mötas vi alle, att Gud i hans hus lofsjunga och
prisa!» Så, när de skildes, hvarann lyckönskade unga
och gamla.

Äfven hertigen gick med lugnadt hjerta från vallen,
Glad åt det dristiga råd, han gett de trogna och
tappra, Hvilkas betryck och nöd nu öfverståndna han
trodde. Ljuft med det hoppet han sjönk i den länge
lediga bädden. Nära det rum, der han sof,
var en sal, der fordom af

Moritz

Hängdes de vapen, han bar, då, från stadens
fiende plötsligt Vorden dess vän och beskyddare,
Burggrcfsstolen derinne, Stolt att det fria och
manliga folk tillhöra, han intog. Nu en vakt,
som der stod, förskräcktes: han trodde sig

höra

Klirrande svärd mot svärd och dån af en fallande
rustning. Hertigen sjelf att väcka han gick: ty han
mindes den sägen, Att vid en faras hot de rostiga
vapnen sig rörde.

Falkenberg en minut ej sofvit. Det svagare
Neustadt, Der, ur en graf, hvars vatten
sig nedsänkt mer än till

hälften,

Ställets sluttande höjd af fienden kunde bestigas,
Ville han sjelf bevaka, och står på vallen och
lyssnar. Endast vädrens gny han hör, och ser i det
djupa, Ej af månen, ej af en stjerna, fördelade
mörkret, Rörliga bloss en mängd, som i fiendens läger
ett uppbrott Ilvimlande röja, och bort allt mer
förlora sig synas. Så af ett aftågs sken de belägrade
skulle bedåras. Nu han ärnar också de öfriga fästen
besöka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/5/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free