Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Tyskland. VI. Magdeburgs belägring 1631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höga beskydderska, Guds välsignade moder, var
helgad. Sjelf hon bevarat den nu, och försont
tillegnar sig äter Der sitt chor och sitt altar.
Dit ställ triumfen, o Höge! Dit rnå vi bära den
Heligas bild, lofsjunga för segern Och i staden igen
inviga den hämnades dyrkan.»
Bifall vann hans förslag, och tempelportarne
uppslås. Hvilken bedröfvelig syn! Mer skuggor än
menniskor lika, En oräknelig mängd af de yppersta
slägter i staden, Som en fristad der för de mördande
skarorna funnit, Der sin död förbidade nu af hunger
och sjukdom. Tre förskräckliga dygn de suckat i
plågor, af hvilka Den var störst, att en den andres
lidande ökte, Trängande, andande död på de kära,
han önskade hjelpa.
Nåd gör Tilly till slut och lif och frihet dem
skänker: Ack, en bedröfvelig nåd! Ej finna
de mera sin boning, Ej en vän, en granne igen.
Landsflyktingar vordne Midt i sin fädernebygd, som
fremlingar irra de hemma. Knappt urskilja de mer,
bland ruinerna, hvar deras hus stått; Lyckliga syntes
dem nu de i askan och floden begrafna.
Dock med tiden af dem upprestes ur gruset ånyo
Magdeburg, I dem till ett nytt uppblomstrande
slägte Var, för en sällare tid, en stam bevarad
af himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
