Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
En andlig man (ty slottet, som förut
Ett kloster varit, hörde med sin vingård
En biskop till) dem vänligt tog emot.
Med vinets ande mest bekant törhända,
Han förde dem i källarn. «En Tartar!»
Utropte Fjellman, häpen för dess rymd.
«Nej, ett Elysium, fullt med Lethens källor,»
Föll tysken in, och pekte på en mängd
Oxhufvuden, och dem begynte räkna,
Men tröttnade, förrän han hälften hann.
Mer elyseiskt nordbon fann likväl,
Hvad han besåg från en altan på slottet,
Af nodens majestät och landets skönhet,
Af rosengårdar, vexlande med vinberg,
Och stolta riddarslott bland gröna tjell.
Dit med en flaska af det äldsta vin
Den gode patern kom, i uppsyn blid
Och rund och röd, lik månen då den uppgår;
Och hällde i och sjöng, af Fjellman svarad.
PATERN.
Drick! det är llhenskt, och Ehenskt af äkta slaget:
Det ger dig mod, det ger dig merg.
FJELLMAN.
Och se’n, att dricka det, der det är taget, Vid Rhen
och på Johannisberg!
PATERN.
Vår biskop här har tusen åmar fulla, Det kallar jag
en prestkantin!
FJELLMAN.
Får fransman lukt deraf, hvad han skall tulla Den
fromma gubbens gamla vin! -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
