Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej blott hans ögon, men hans steg till sig.
Se, tänkte han, hvad friheten har gjort:
Nu äfven tjellen ha behag och trefnad,
Der utom slotten allt var armod förr.
En gråhårsman der slog för tredje gången
En frodig gräsvall. Efter honom gick,
Med räfsan i sin hand, en landtlig mö,
Hvars stolta växt ej skyldes af dess drägt;
Men hatten skylde ansigtet till hälften.
Så snart hon hört, att han en frernling var,
Sprang hon i trädgåln och en drufva bröt
Och tvenne persikor, och på ett kålblad
Dem bar till honom. Lyftande sin blick
Från dem på henne, stod han stum af tjusning,
Att se i denna drägt en sådan skönhet.
En dylik öfverraskning honom händt
En gång förut. Af vårens hvita förstling,
Af dalens lilja och af andra små,
Med färg af snön i Norrige födda blomster,
Han hade skapat sig en menlös bild
Utaf den lilja, skalderne besjunga,
Och sjungit sjelf om hennes blyga oskuld.
Men när han ändtligen fick henne se,
Han stod förvånad öfver hennes höghet.
Den stolta växten och den rika prakten,
Som re’n på afstånd skimrade ifrån
De gyldne spiror i de hvita kronor,
Och sjelfva hvitheten, som högre var
An snöns på fjellen, som var mer än hvithet,
Var glans, dock ej narcissens lik, en glans
Af påströdt silfver, utan henne egen;
Och doften ej blott ljuf, men lik ett uttryck
Utaf en ädel själs upphöjda känsla:
Allt med ett ord hos henne annat var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
