Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der mottog honom med fransyskt behag
En fru vid äldre år, men ännu vacker.
Ehuru vänlig re’n förut och liflig,
Blef hon det trefallt mera, då han nämnde
Gref St. Julien och bar hans helsning fram.
«Ack,» ropte hon, «i gamla, goda tiden -
Ni är väl ingen Jacobin, min herre?
Så ser ni icke ut; och St. Julien
Till oss ej sändt en sådan, om den funnes,
Der ni är hemma.» Fjellman gjorde blott
En liten bugning, icke utan rodnad.
«Ni är en freinling, derför säger jag
Ni och min Herre. Himlen vare lof!
Det kostar icke mer ens hufvud heller,
Att säga u i för du. Lebon är borta
Med sina bödlar och spioner. Ack!
Hvad gräslig, blodig tid vi öfverlefvat.
Det reste håren på ert hufvud, herre,
Om jag beskref, hvad fasor jag har sett,
Hvad menskoslagtning! Värre, än han sjelf,
\ar hans inätress. Hon ville anses skön,
Och föreställde i Förnuftets tempel
Gudinnan, som man tillbad der. Hon var
Ett slemt förnuft, med allt sitt smink och bjefs
«Hur många hufvu’n gör vår skörd i dag?»
Så sporde hon sin man vid middagsbordet,
Om hon ej sjelf på den balkong, han byggt
Ät sig vid guillotinen, stått och räknat,
Som när en matmor räknar in kålhufvun.
Det namnet gaf hon sjelf de arma offren;
Och såg ej sällan på spektaklet ut
Till nästa blodbad några af sitt kön,
Som med sin fägring hennes afund väckte.
Så fäste hon sin mordblick på Julie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
