Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast det var nu, du otron, mer än nöden, Af
templen lador gjort, med halm och hö Till hälften
uppfyldt; och dess djupa tystnad Af ingen mcssa
bröts och ingen sång, Om ej af fåglar, som der sökte
frön, Insläppte af de spår, dem pojkars täflan,
Att med sitt stenkast hinna högsta rutan, I fönstret
lemnat af ett öfverdåd, Som ej var deras blott,
men sjelfva tidens. Dock i Cambray var otron blott
ett påhäng, En lånad skylt, ett dagens språk hos
några. De fleste sörjde sin förstörda gudstjenst Och
höllo söndag i sitt hjerta än.
«Ej religionen blott,» så talte Armand,
«Meu friheten, den sanna, ljusets dotter,
Ar skyldig Fénélon odödlig tack.
När Henriks sonson, krönt med segrens lager,
Satt lik en halfgud på sin envåldsthron
Och sade: Fosterlandet, det är jag!
Och af sitt eget samvete förföljd,
Med samvetstvåiig förföljde och fördref
En half million af trogna undersåter;
Upphöjde han sin röst, allena han,
Och talte ut två stora sanningar:
Den ena, att ej folket skapadt är
För konungen, men konungen för folket;
Den andra, att hvad Gud fördrar i tiden,
Det böra ock hans tjenare fördraga,
Tills skördens stund är inne, då han sjelf
Ogräset skiljer från den goda säden.
Der har ni Fénélon i tvenne drag.
Så höll han fram, i staten som i kyrkan.
En spegel för regenteii; och deri
Han äfven folket lärde se sin rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
