Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu mera kilnd i Frankrike oekså, Jag skulle teckna,
som ett skönt bevis, Hur genom friheten nu redan
landet, Oaktadt stormens raseri, uppblomstrar.w
«Rätt täckt! rätt artigt!» yttrade fru Armand.
«Det är ett litet landskap af det slag,
Som man är glad att genast öfverse,
Och der man ville lefva, ville dö.
Jag tror den gubben ined sin vackra dotter
Rätt lycklig, endast han, som står vid vägen.
Och ser på dem, är ingen Jacobin.
Då komme ormen in i Paradiset.»
Med plötslig rodnad, ty det var han sjelf, Slog
tecknarn bladet om och viste dem En mera tydlig bild
af räfsarinnan.
«Hvad!» ropte frun, «är denna stolta växt Och dessa
ädla drag ej hennes?» - «Ja. Och äfven stället känner
jag igen,» Tillade hennes man. Dock syntes han
Bestört sig hejda och en hemlig vink Ge åt sin maka.
Fjellman mellertid Vid deras utrop ställde för sin
tanke Den vackra landtmön bredvid St. Julien, Och nu
förstod, att det hans likhet var, Sorn honom dunkelt
mött i hennes uppsyn.
Vid denna upptäckt var hans första känsla Blott
glädje, glädje öfver hennes frälsning Och fadrens
sällhet och sin egen lycka Att sådant glädjebud
åt honom ge. Dock blef den snart med hemlig oro
blandad. Den sköna flickan hade tändt hans hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
