Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu säg livad folket ar, då det regerar.
l Tuiledes mig ställa, för att se
Den ädla "Fcrraucls död, och se hans bödlar
l tigeransigtet, för att clem måla:’
N’cj, penseln fallit mer än en gäng re’n
Ifrån min hand vid dessa grymma taflor.
Men, när jag sjelf är vid en målning trött,
Der jag behagens färg försaka måste,
Och för det sanna offra upp det sköna,
Hur härdar läsarn ut!J – och läsarinnan r
En tidsbild endast, icke en romans,
Jag lofvat lemna: hvarför ock min vers.
Ej dansande med steg, som, sirligt höjda,
Hvarann besvara, tågar blott i takt.
Alen om Julie, hvars vän för lionnc döddc.
Rört några hjertan och dem håller qvar;
Med hopp att henne se framträda åter:
Så skall min sångmö, orri hon sä bör kallas.
Ej talniö hellre, nu ej dröja mer
Att på den scen ur liden, som hon framställt
I all dess skräckfiillhet, de två, som den,
Ett par gazeller i en öken likt,
Förmildra skulle, bringa fram i handling.
Clement blef död. Julie var fri och njöt l
Armands hus med dubbel glädje åter, Hvad hon
försakat för en ädel pligt. Dock kände hon,
ehuru lycklig der. En saknad som hon dolde, jemte
den. Som hon bekände,, af sin far i Danmark. Mön
mindes nu det anbud, Fjellman gjort Att henne dit
ledsaga i hans famn, Och skref derom till honom
i Paris, Mari korn ej, svarte ej; ty hennes
bref Ej nådde honom, der han f ängs J ad satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
