Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så i ditt höga lugn tillbedjansvärd,
Hvad furie du blir, då trumman larmar,
Stormklockan ringer, och ett npprördt folk
Till vapen griper och med rusig fräckhet
De helga säten, hvarifrån all lag,
All ordning utgår, skriande, bestormar.
Dock det är icke du, det är en larf,
En gräslig, infernalisk larf af dig,
Soin deras blinda raseri uppeggar.
Men nu för alltid anarkien är krossad,
Det sista hufvudet af hy dr an föll.
Nu först de långa, grymma födslosmärtor
Du öfverstått, o Frankrike; nu först
Din frihet lödes. O! bedrag ej mera
Europas väntan, du dess föresyn!
Se der, att styrka min förhoppning, kommer
Astrea åter, lika glad som sist,
Och gladare ännu.»
På afstånd redan
Den goda qvinnan yttrade sin glädje Vid Nordbons åsyn,
som hon ej förgätit. Ty lik en tafla af en liflig
sanning, Vid hvilken alla stanna, och «se der!»
Utropa glade, och den länge minnas, Han intog alla,
lägre såsom högre. Enthusiastcns eld ur mörka ögon
Med godhetens behag på mun och kinder Förente sig att
ge hans rena drag Och friska fägring mer än vanligt
uttryck. Hon hade sett, att han vid bilden dröjde,
Och fäste derför, när hon nära kom, Sin blick på
den och ropte med förundran : «Hvad den är lik en
uriff rnedborffarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
