Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julie de St. Julien eller Frihetsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För honom öppnat, som förlorad gick, Om han ej
straxt, i dessa dar, den bana Som honom bjöds, i
landet fäst, beträdde. Hvad han för henne offrade,
han dolde, Att hennes hjerta skona för en strid,
Hvarvid hans eget kanske i en ny Och större kamp måst
känna nya sår. Dock stridde hon, och vann en dylik
seger, Som den han vunnit. Såsom han, hon fann,
Att endast här de kunde bli förenta. I samma stund,
som hon beslöt att fara, Beslöt hon ock sin kärlek
offra upp. Så bars af hennes dotterliga huldhet
Det andra offret, större än det förra. Af hennes
köns grannlagenhet ett hinder För resan ställde
markisinnan fram. Deröfver upphöjd kände sig den
stolta, Och tänkte: «Ja, jag gör den långa färden,
Ej med en yngling blott, men med en älskad, Som jag
försakar dock. Jag känner mig Ha mod och kraft
dertill, och låter verlden Derom få dömma som den
vill och kan.»
vagnen stod tillreds, och af Julie I fönstret väntad
hennes reskamrat Ännu en gång vid frihetsstoden
dröjde Och tog af den, ej utan tårar, afsked: Ett
evigt afsked; ty de ord, Remy Lagt på hans hjerta,
tagit rot derinne; Och han beslöt att, dä han nu
Julie Till Danmark följde, stanna der för alltid I
fosterlandets tjenst, änskönt dervid Han måste hylla
ett förhatligt envåld. «Jag känner dock,» utropte han
med fröjd, «Då jag försakar för min pligt, hvad mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
