Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
O, gråt ej! - blott en gäng du gret i min famn,
Då slog dig dun hand, dig bort skydda.
O! qvid ej i jorden och vandraren skräm: Jag
yppar nog sjelf, hur du dödde.
Hörs domarn i skyn: då först uppstå oeh stäm Den
fram j som till offer dig födde.
Var stilla mitt barn: jag försonar mitt brott
För menniskor under en bila; Oeh fast du ej dop,
ej kyrkojord fått,
Skall himlen välsigna din hvila.
Sof här, du oskyldige! slumra i fred:
Din mor i ditt ställe skall vaka. Hon bränns väl
till aska, hon gräfves väl ned:
Dock måste hon hvilan försaka.
Hvar qväll skall hon uppstå oeh vanka omkring1,
Och följa din far i hans nöjen, Strö droppar af blod
i hans danserskors ring,
Och blanda sitt skratt i hans löjen.
Dock nej, jag förlät honom: kunde du sä.
O, himmel, förlåta min villa! A.ck! unna min vålnad
att dväljas fä
Blott här hos min sofvande lilla.»
\Tu grefven, som stått lik en skepnad af
ler. Skrek: ((Emma!» pä knä framför henne.
Hon sjönk i hans armar och rördes ej mer: Der stod
han emellan de tvenne.
Der stod han, och höll i den andlösa äiu Och såg
på den späda i jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
