Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emili eller en afton i Lappland. Fjerde stunden. Vid spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
FJEEDE STUNDEN. VID SPISELN,
CARL.
Jag medger, nästan hvar belägenhet och stund Sin
egen glädje har, blott inom gifven rund Vi vilja och
förstå den vissa punkten finna. Dock se: naturen sjelf
bevingat inenskaus själ Att följa, fjerran tjust,
de nöjens skymt jemväl, Som växa i sin flykt och,
när de nås, försvinna.
EMILI.
Men om jag sprunge nu från lugn och värma här, Att
stjernan fånga opp, som tycktes falla der, Lopp du
ej efter mig och drog mig ömt tillbaka, Och sade:
jägta ej en dunst, som slocknat re’u? Hvad mera
är väl tidt den lycka, för hvars sken Man går att
sällheten, den vunna re’n, försaka? Dock sätt ett mål
för dig och sträfva att det nå: I män, en särskild
blick långt fram i tiden ägcn; Men hvarför gå förbi
all fröjd, som är i vägen, Och intet nöje ha, blott
för att nöje få? Först njutom det som är: och glädoms
åt det sköna I allt, elivar det fins, hur smått, hur h
vardags-likt, I maskens gyllne skal, som trampas i det
gröna, I sjelfva hedens ljung, der purpurn lyser rikt,
I minsta smal af snön, som lyst af månen faller -
Du viste mig det nyss - i stjernlika kristaller. Se’n
är jag gerna med att bygga stolta slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
