Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 54 - Charader. 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 54.
Icke längese’n, då solen ned Från sin korta bana
långsamt skred, Bröt mitt första mot den röda färgen
Af dess eftersken sitt silfver skönt Öfver de af
vintern klädda bergen, Der det hvita vexlade ined
grönt. «Se,» utropade en man, soin tycktes, Fast
han af mitt andras börda trycktes, Den dock bära, som
ett barn, förnöjd: « Hvilken bild af lifvets första
fröjd! Högre går den bleka vandrarn sedan, Allt mer
full och klar, fast ofta följd, Eller mött af moln och
af dem höljd, Tills han tynar af, som jag, i nedan;
Men på nedan följer åter riy. Deri försvunne i en
klarnad sky Kommer fram på andra sidan solen. Detta
hoppas äfven jag af Gud.» I detsamma stod han upp
af stolen, Ty han hörde nu den timmans ljud, Som han
väntat, dröjd vid midnattsbordet Bland de unga, och
tog åter ordet, Med åt höjden upplyft blick och hand:
«Gud välsigne kung och folk och land Och oss alla!
Måtte oss ej fela Bröd för dagen och örn natten ro,
Sann inedborglighet och christlig tro!»
I den gamles önskan för mitt hela Stäm m e vi ju alla
in, hvad ton Vi än anslå för vår opinion.
öm mitt första ha de små Drömt se’n sist, hur det var
du Rikt på gåfvor och på nöjen, Och på lekar och på
löjen , Hur i skägg, i horn och språng Likt ’mitt,
andra korn mitt hela, Och dem. skrämde pä en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
