Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 89 - Charader. 90 - Charader. 91 - Charader. 92 - Charader. 93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
På gamla kyrkoväggar finne.
Mitt liela man ined vördnad minns
Der jordfrukt sätts, der lintråd spinns.
Ja, det välsignas än utaf de gamla,
Då de sin skörd nr jorden samla.
Från tid till tid det ädla namn
Så flyga skall, som det nu far från hamn till hamn.
90.
»Obemärkt och dock så täck du är.
Purpiirdrägt i ringa stånd du bär.»
Hannas ord i det hon blommor bryter
Af mitt första och en krans sig knyter,
Som är alltid lika skön,
Lika blomstrande och grön.
Tusen konstverk kan mitt andra göra,
Men ock allt i hast förstöra.
Snabb som tanken når mitt helas språng
Öfver jord och himmel på en gång.
91.
Mitt första växer vildt i Norden, Och bär likväl
till Jul en ädel frukt. Mitt andra hör till barnens
tukt. Mitt hela leder till ett ruin i jord«n.
92.
Det mest intagande och ömma,
Försakande och hulda är
Mitt första, då det rätt det namnet bär.
Du, som en sådan haft, kan du väl ruVnsin glömma
Hvad vård hon om din barndom bar,
Hur hennes varning dig som yngling följde,
Hur bland de moln, din lefnadsafton höljde,
Dig hennes minne än en stjerna var?
Precist detsamma är mitt andra:
Två bär ej likna mer hvarandra.
Mitt hela, med den lilla i sin famn,
Fördnbbladt bär det samma namn.
93.
Mitt första står förnöjd och smeker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
