Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 178 - Charader. 179 - Charader. 180 - Charader. 181 - Charader. 182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad helst han gjorde med den bästa vilja
Det henne aldrig i mitt andra var,
Ty tänkte han ifrån sig henne skilja,
Och blef deri mitt första, då, en natt,
Ej nöjd att ösa ut en lång sparlakanslexa,
Hon i hans knäfvelborr tog fatt,
Som till en lagom lugg fått växa.
Förargad sprang han upp och ref i hast
Ett stycke af en gammal qvast,
Och gaf sin äkta hälft mitt tredje som mitt hela.
Han nämnde det med rätta så,
Ty fastan just begyntes då.
Nu, tänker läsarn, kan det väl ej fela
Att hon ock skiljas vill. Men nej,
Till hans förtret hon vill det ej.
179.
Mitt första sker med dolk, men ock med ord. Mitt
andra månan gör omkring vår jord. Som knekten bär
sitt svärd, så, snälla flicka, Bär du mitt hela -
begge för att sticka; Men lyckligtvis ge dina stick
ej sår. Dem blott af dina ögons blick rnan får.
180.
För en blick af mitt första, då hon väduren når,
Den kristall, hon förgyller, till ett takdropp tinar.
En förskräcklig kärlek har mitt andra till får.
Om mitt hela det säges, att han gräsligt grinar.
Hvad han är och hur han kommit till det namn som han
har,
Jag de lärda har frågat, men ej fått något svar.
181.
Ur mitt förstas präktiga kronor flyga Gröna med vingar
försedda små. Vill du i hofvets trappor dig smyga,
Huru der är mitt andra, du minnas må. Att på mitt
hela gå är fara, Värre likväl att sjelf det vara.
182.
Nyss lilla Wilhelm läsa fick de rader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
