Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charader. 292 - Charader. 293. Det förhastade löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Bör nian iinna det förhastadt, Om m it f hela blir
förkastadt.
293.
Det förhastade löftet.
Sanning är i gåtor spord, Allvar under lek med ord.
Herodes satt midt i en krets af höga
Och glada gäster, på sin födslodag,
Vid sin gemål; och fann med själ och öga
l hennes dotters dans ett stort behag.
Tjust, som han var, och i beslut mitt första,
Svor han det löftet, att hon skulle få
Hvad hon begärde, vore det också
Hans halfva rike. »Finge jag den största
Af de juveler, som hans krona bär!
Den skulle lysa på min hvita panna
Emot mitt svarta hår, lik stjernan der,
Som efter dagen ses på himmeln stanna.»
Vid denna tanke mött af modrens blick.
Ej utan rädsla hon till henne gick.
Horodias, stolt att för mitt andra kalla Den täcka
nymfen, gratien, och hvad mer För sköna namn beundran
henne ger, Vill öfver dottern lika än befalla, Som
när hon henne, i dess späda dar, Mitt tredje sade, och
den lilla var, Då hon för kungen det så näpet gjorde,
Ett menlöst verktyg till det spel, hon dref Med honom
så, att hon hans maka blef. Då det af Döparn nämndes,
som det borde, En trolös kränkning af det helga band,
Som henne fäste vid hans broders hand. Så blef mot
honom allt det hat, en qvinna Af sådan art i orent
hjerta bär, Hos henne tändt, och tände vildt begär
Att se hans blod för bödelns yxa rinna. Nu aktar hon,
för att det målet hinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
