Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audiensen. I, 3 - Audiensen. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYRTENFELT.
Efter du så vill
Nödvändigt, att hon är, som menska, till: Så vet, att
det är dig, just dig, jag menar. Med Hebe och Aurora
du förenar Por mig ej sångens blott, men komedins, Ja,
då du vredgas, sjelfva tragedins Sublima skaldmö.
AURORA.
Hvad ä’ de för ena P Vill ni mig lia till någon ting
för er, Så låt mig vara det jag är allena: En trogen
vän, som tjenar er och ger, När det behöfs, ock
bannor, som en äldre, Förståndig syster. Ja, jag
tror, att jag Har mer, än ni, förstånd i hvardagslag.
(Går in i salonyen.)
FJERDE SCENEN.
MYRTENFELT (ensam). Du ädla enfald! Ingen, som jag
hellre Mig ville hylla till och hyllas af, Vet jag,
än henne. - Dock hvad hån och tadel, Om jag min hand
i brudstol henne gaf, Jag som får gå till hofs och
är af adel! - Och du, min Laura, urbild af behag Och
skönhet, som min sång petrarkiskt målar, Som med en
engels, en madonnas drag I mina Baphaelska taflor
strålar: Hur platt du sjönk från all din höga glans,
Om i ett sockerstånd till slut du fanns! Det har
dock händt de största filosofer, Så väl som skalder,
att de ännu mer, I val af maka, plötsligt stigit ner,
Trots all den höga flygt i deras strofer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
