Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audiensen. III, 21 - Audiensen. III, 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Jag tömde i ön hast. Jag ville braska, Jag ville
dansa, ville slåss. Hej! sa’n! Jag ville bryta
arm med sjelfva fan. Hvem hinkar der med en figur
så egen? Han käns igen blott på de långa stegen,
Den ljusblå rocken, som på hälen slår, Och pisken,
som så styf i nacken står, De plumpa kängorna på ben
så smala, Och se’n de två boklådorna, han bär I sina
vida fickor. Ja, det är Den store räknemästarn från
Upsala, Som ej blott räkna, men ock rimma kan. Han
gick förbi. Men tyst! här är den andra. Nu skall
jag ställa dem emot hvarandra.
TJUGONDEAND1U SCENEN. LÖDER. MYRTENFELT.
MYRTENFELT. Hvar blef mittv stift? (Ser xiy
omkring och går in i salongen.)
F/ODEll (tar af sig kolportör sbyltet, stoppar
fickorna fulla med skrifter och härmar Stsemans stela
ställning och gungande gång).
Nu är jag Seseman
Och möter Myrtenfelt. Då hända torde, Hvad en gång
hände tvenne vittra män, Som för hvarann en sådan
bugning gjorde, Att när de lyfte pannorna igen,
De knöliga, som snillen ha, de möttes Och med en
blånad från hvarandra stöttes. Men om jag spelar
sjelf så Myrtenfelt, Som Seseman, kan det ju ej bli
möjligt. Hur sådant infall kommer obestäldt, Oväntadt,
dock sä väl till pass!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
