Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audiensen. IV, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Och glömde, huru långt hon från dem var; Förtjust
ännu. se’n synen var förgången.
MYRTENFELT.
Dessutom för en svensk hvad särskild vigt Har denna
pjes: en lyrisk hjeltedikt! Ej nog att konstens
alla sköna grenar Der i en krona mötas, den förenar
Med diktens under, hvad vårt fosterlands Historia
visar främst, i ärans glans Af höga dygder, stora
hjeltedater, Som räddat Sverige ur sitt fall och
ställt Det åter i sin frihet, lugnt och sällt, Ibland
Europas mest upplysta stater. Ett sådant stort och
ädelt skådespel, Hvarmed vår konung lyfter svenska
sinnet, Och hos sitt tappra folk emot det fel, Att
tro sig sjelft för litet, ställer minnet Af hvad
det kunnat förr: är det ej vardt Att ses af alla,
som sitt land ha kärt?
(Till Helming.)
Ack sjung den sång, med hvilken hjelten träder Bland
sina kämpar fram; och att sin strid Inviga, ropar an
de tappra fader, Som Sverige frälst i en förfluten
tid.
HELMING (sjunger).
«Ädla skuggor! vördade fäder! Sveriges hjeltar och
riddersman! Om ännu dess sällhet er gläder, Gifven
friheten lif igen! Skola edra helgade grafvar Trampas
af tyranner och slafvar? Nej, må träldomens blotta
namn Edra vreda vålnader väcka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
