Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Audiensen. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Ändå! - Min Gud! hvad drägt skall jag då bära, För
att ej pekas ut i denna stad?
AURORA.
Det sker ju inte för att henne klandra.
Tvertom skall folket hviska åt hvarandra:
«Hvad hon är täck! och klädd med sådan smak!»
ANGELICA.
Ack! hvad besvär jag gjort så väl Aurora, Som
hårfrisörskan, halfva da’n.
AURORA.
Stor sak
I vårt besvär! Men nära att förlora Allt tålamod
var re’n vår söta fru.
ANGELICA.
Ja, jag blef helt förskräckt, och kunde ju
Ej annat, då man kom med heta tången
(Jag tänkte på martyr n i taflan der).
Se’n snördes jag i jern, som den der fången
Jag såg på tinget. Ser du, hvad jag bär
Eör flyglar (med begge händerna på sina sidor).
Värst dock slet
mitt arma hår,
Som, först i hundra papperslappar skrufvadt, Se’n
brändt och aflöst, mjöladt, smordt och lufvadt,
Nu likt en fästning med kanoner står.
AURORA.
Jag påstår att grefvinnan med de stora, Blåsvarta
ögonen och hyn lik snön, Hon, som med mig har samma
namn Aurora, Ar inte bättre klädd och knappt så skön.
MYRTENFELT.
Nyss med sin gröna krans, sin hvita slöja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
