Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Din kärlek icke blott för din gemål Men dina barn;
ty bäst också för dem Det syntes att i lugn få komma
undan; Ehur’ det tog en så förskräcklig utgång.
INGIERD.
Ett offer gjorde jag, ett dyrt. Du mins,
Hur jag förut, fast mindre säll som maka,
Var lycklig dock som mor. Hvad sköna stunder!
När jag från thronens glans och hofvets tvång
Fick gå till mina små, som alla tre
Emot mig sprungo, alla lika söta,
Som blommor vackra och som fåglar qvicka.
Hvad täflan om min famn! Dock merendels
Den äldste lyfte upp den yngste främst
I mina armar till min första kyss.
Hur mången morgon det mitt nöje var,
Att städa sjelf kring deras runda panna
De lena lockar! Och hur mången afton
Jag sjelf dem lade i sin lilla bädd,
Och såg, hur sött de sofvo i sin oskuld! -
Och i sin sömn, den helga barna-sömnen,
De skulle se’n - o Gud! det tillät du!
Ja, det var nåd mot dem. Du tog till dig
De från sitt hem förvista, tog dem upp
I rätta hemmet. Men för mig hvad straff!
Ack jag förtjente det, jag, grymma mor!
Ett vilddjur öfverger ej sina ungar:
Det går i döden att försvara dem.
Och jag ifrån mig stötte mina barn,
I röfvarhänder.
SIGNILD.
Icke kunde du Hvad sedan hände, mer än jag, förutse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
