Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. II, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Ej blott för mig begär jag der en tillflykt. Bevilja
mina barn, att deras stoft Der vid sin farfars helga
ben få hvila.
VALERIUS.
Att se dem här, förundrar mig, min drottning. Dock
vill jag vörda känslan hos en mor, Om den ock
öfverspänd förirrar sig. Men att ett helgons dyrkade
reliker Förblandas med den mull, som efter andra
Syndfulla menniskor i jorden göras, Dertill mitt
bifall vågar jag ej lemna.
INGIERD.
Ett helgons själ är ju i englars sällskap. Kan då dess
stoft ohelgas af de små Menlösa barn, som slumra
vid dess sida? Om de nu lades i det nya templet, Så
finge jag hvar morgon, då jag går I messan, med en
tår på deras graf Mitt hjerta lätta från sitt hemska
qval Till ett för Herren mer behagligt offer.
VALERIUS.
Nå väl! min drottning, må för dem ett rum I Eriks
chor beredas, i ett hörn, Som skiljer dem ifrån hans
helga skrin.
INGIERD.
Ej endast nu hembär jag er min tack,
Men hvar gång jag går dit och tömmer ut
En samlad smärta. (Till Sverker.) Och då kommer
jag
Till dig min vän och visar att din maka
Ännu kan le, kan vara glad. Ack ja,
Nu redan känner jag en sådan lindring,
Att vid den stora högtiden i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
