Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. III, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Dock, när jag rätt besinnar, står jag nu
På hala brädden af ett bråd djup. Ja,
Jag ser min konungs och mitt eget fall,
Om det ej lyckas oss att störta dit
Den hycklarn Fale med sin falska prins.
Är han väl falsk? jag räds, att Erik undkom
På sätt, som Signild säger. Ve! den hexan
Och den fördömde Brynolf, som ej såg
Dess bättre för sig. Döda än en gång
Den dumma bofven ville jag; men så,
Att han det kände, som en sönderslitning
Af själ och kropp, af ådror, senor, ben.
Jag önskar, att det fanns hvad hopen fruktar,
Ett helvete, der han blef pint derför. -
Det fins likväl ett helvete: dock ej
Ett sådant, der jag efter döden blefve
Ett rof för djeflar, utan ett på jorden.
Der jag är sjelf en djefvul; der jag fri
Och stolt, med trots mot den förmente der
I höjden, kan, om hela verlden folie,
Stå lugn och le. Ja, ty, när döden kommer,
Som mig till intet gör - mig mästarverk
Utaf en allvis och allsmäktig kärlek,
Mig vackra beläte af honom sjelf! -
Skall jag mitt hufvud lyfta och hans Son
Som gick för mig i döden och likväl
Till doms skall sitta, för att mig fördömma,
I synen se, och brista ut - i hvad?
I gråt och tandagnisslan? Nej, i skratt.
(Går med ett infernaliskt skratt; hvarpå följer musik,
som uttrycker först ett hånande trots och sedan qval
och förtviflan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
