Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Ett modershjerta, kränka så all rätt, Ej endast
mensklig, men gudomlig rätt, Naturens lagar ocli
försynens vägar?
SVERKER.
Jag skyller Signild ej för svek, min vän, Blott för
en villa, som är lätt förklarad Af skrämseln och
förvirringen och mörkret. Hvad Fale angår, om han
än den dygd, Hvaraf han burit sken, i hjertat hyst:
Hvad gäller den mot kronan för hans son, I hvilkens
namn han kunde sjelf regera? Se alla folks och
alla tiders häfder, Hvad visa de, om ej att den,
som upp Till välde sträfvar, anser allt sig lofligt;
Och när det lyckas, döms det lika så Af alla andra,
så af efterverld Som samtid. Du förstår dig ej,
min vän, På dessa ting, du sluter blott, som mor,
Af hvad du känner i ditt eget hjerta.
INGIERD.
Ja, i mitt hjerta, i mitt modershjerta Jag kände
genast det, hvaraf jag nu Med visshet sluter, att
det var min son, Jag såg i templet.
SVERKER.
Såg du honom re’n? Och han i templet vågat sig?
INGIERD (för sig).
Ve mig! Hvad har jag sagt. Jag har förrådt mitt
barn.
(Högt.)
Skall jag förgäfves räcka dessa armar, Att till mitt
hjerta trycka få min son?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
