Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. IV, 5 - Drottning Ingierd. IV, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
SUNE.
Han styrke dig!
INGIERD.
Min man.
Min Johans tar, har mördat mina barn! - Och det
är honom, jag så högt har älskat! - Ditåt en tanke
flugit för min själ, Men flytt för ropet af min
skräck och fasa. Dock en gång kom den långsamt
lik en gast, Som, först på afstånd sedd i djupa
mörkret, Allt mer sig närmar till den sjukes bädd Och
öfver honom står med gräslig anblick. Då föll jag
sanslös ner. Men, som en dröms Förfäiiigheter
skingras, när man vaknar, Så, när jag åter till
besinning kom, Var det försvunnet, som till döds
mig skrämde. Omöjligt syntes mig af sådan man
En sådan handling. - Och likväl har han Det gjort.
Det oerhörda är en sanning. Nu känner jag först rätt
min hela ofärd. Ej blott som mor, men maka,
är din syster Den mest olyckliga, som jorden burit.
SJETTE SCENEN.
DE FÖRRE. SVERKER.
SVERKER.
Nå väl, har Sune bragt dig ur din villa?
INGIERD.
Jag sjelf har vaknat, för att se det svalg, Det mörka,
djupa, afgrundslika svalg, Som mellan oss i Eljarås
sig öppnat: Som skiljer nu, som längese’n bort
skilja De arma offrens mor från den tyrann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
