Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARCUS.
Det är ej nåd, du söker så, nej, sjelf
Med egna offer, egna lidanden
Och verk vill du försona dina synder.
En gång begångna: huru kan du dem
Till intet göra? Huru plåna ut
Ej blott den skuld, du vet med dig tör evigt,
Men allt det onda, som ett enda missdåd,
I sina följders ändelösa tal,
Från man till man, från tid till tid, förvållat?
Ack! det skall följa dig till evigheten
Och straffa dig ej blott med egna qval,
Men alla deras, hvilkas fall från ditt
Sitt ursprung har. Upphäfva denna skuld
Och detta straff, hvem kan det? Endast han,
Hvars kärlek, med hans allmakt lika evig,
Och lika stor som hans rättfärdighet,
Då han i dödlig skepnad tog på sig
All verldens synd och gick för den i döden,
Också för dig en evig lösen gaf.
PELEGRIMEN.
Jag tackar dig. Så har mig ingen lärt Af dem,
för hvilka jag förut mig biktat.
MARCUS.
Har du för Gud dig biktat? och betänkt,
Hur du ej kyrkan blott försona rnå,
Men ock det samhälle, hvars lag du brutit?
Den fordrar misskundslös ditt straff i tiden.
Men hvad är tiden emot evigheten?
Och allt hvad straffet nesligt har och bitter!
Emot den nåd, som gör, att döden sjelf
Blott öppnar himlen för din frälsta själ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
