Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
SVERKER.
Ha! hvad djefvulsk konst Har trollat hit på väggen
samma syn, Som jag beständigt ser inom mig sjelf?
- De stiga ned, ej blotta bilder mer! De nalkas mig,
de samma, som i natt,
Och visa åter sina röda sår. (Spritter upp ifrån
thronen och gåi
undan steg för steg.)
RAGVALD (sakta).
Förglöm dig ej, min konung, sansa dig! Du är ej
ensam.
SVERKER (sakta).
Nej, och hit likväl, Midt i församlingen af rikets
herrar, Och kyrkans, våga de sig fram, för att Anklaga
mig. Men tyst! så länge de Sin röst ej höja. -
Se, min thron står ledig; Är jag då redan derifrån
fördrifven? Af hvilka? Af de dödas skuggor!
Ack! Då är jag sjelf en skugga blott. Ja, Sverker,
Du är en skugga blott af hvad du var.
(Stannar stum och orörlig, med handen öfver sina
ögon.)
RAGVALD.
I kännen ju vår konung, gode herrar!
I strid och handling full af kraft och mod,
Blir han likväl, så snart det rör ett barn
Som lider, så betagen, att han ej
Sig sjelf är mäktig, utan går i dröm
Och yrsel, hänförd af en sjuk inbillning.
I minnens alla, hur han höll de små
Som ligga här, i deras lifstid kära;
Hur han dem smekte, mer än mången gör
Med egna barn. Nu af den taflan upprörd -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
