Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. V, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
KAGVALl).
Hvar en vid hofvet mins, och det kan visst
Vår drottning sjelf intyga, att då der
Med Bures lilla son prins Erik lekte,
En likhet mellan dem, som mellan bröder,
I allas ögon föll. Förmodligen
Har denna likhet hos bedragarn väckt
Den djerfva tanken, som, då redan aflad,
När han försvann vid kungabarnens död,
Nu födt i dagen detta svarta foster.
FALE BURE.
De samma vittnen, som du kallar fram,
Vill jag ock mana, för att fråga dem:
Om ej min Fales ögon voro blå,
Då prinsen har dem mörka, fast af eld
Tillika, som hans fars och farfars ögon.
För öfrigt är det sannt, att man i hast
Fann mellan dem en likhet, icke blott
I ädla drag och hår af krusigt gull,
Men i det tycke, som gör barn till englar.
Och då vid samma ålder deras växt
Var lika hunnen, är det lätt begripligt,
Att en af sorg och skräck betagen mor
Ibland de döda, som dessutom re’n
Begynt förvandlas, misstog för sitt eget
Mitt arma, i dess ställe döda barn.
Men nu då modersögat, modershjertat
Urskiljer sonen, drages till den kära
Af en naturlig, omotståndlig kraft;
Då Folke Jarl, hvars samvetsgranna dygd
Ej kan i fråga sättas, mer än hans
Erfarna vishet, och hvars dotterson,
Prins Johan, ömt om hjertat honörn ligger,
Dock vill den andra vid hans sida ställa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
