Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drottning Ingierd. V, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Af menskoröster, som i skogen hördes. Jag föll ocli
syntes död, men qvicknad åter Stod upp ocli fann
bredvid mig samma dolk. Om du i brådskan fällt den,
eller ock Med flit den kastat, för att ej med den
Bli funnen, vet jag icke. Mellertid Beliöll jag
den, då jag ur riket rymde. Kring jordens krets jag
sedan fridlös irrat, Fast ingen utom mig liar stört
min frid. Nu hoppas jag få ro, då jag mig sjelf Och
denna bof i rättens händer lemnar. Ej skulle han med
sina fagra ord Och rika löften mig förfört ändå, Om
han mig ej försäkrat - (ve! min enfald, Som trodde
lögnarn!) att du sjelf, o konung, För statens lugn
befallte detta mord. Och till bevis derpå lät han
mig se På denna dolk ditt konungsliga tecken, Som den
bedragarn låtit sätta dit, Om han ej dolken sjelf ur
vapenkammarn På slottet stulit.
SVERKER (till Brynolf). Döda honom du;
Stot i hans bröst det samma mordgeväret Och du får
nåd.
PELEGRIMEN.
Jag hoppas nåd af Gud; Och att få dö, är allt hvad
jag begär.
SVERKER. Så släck din hämnd förut.
PELEGRIMEN.
Sjelf en så grof Missdådare, hvad hämnd kan jag
begära?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
