Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf den Tredje med de förste Aderton af Svenska Akademien. Samtal i odödligheten den 5 April 1836
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUSTAF.
Må hon stå sitt öde.
Af tiden pröfvad. Nu min tröst det är,
Att, hur dernere än bedöms den döde,
Den lefvande ännu har vänner här.
ARMFELT.
Jag fann vid många hof, ibland de höga,
Beundransvärda, älskansvärda män
Med hjeltens hjerta och med snillets öga,
Men ej din like, konungslige vän.
OXENSTJERNA.
Hvem såg, hvem hörde dig, och ej bekände
Ditt höga väsens välde öfver sig?
Jag har dig målat, sådan jag dig kände;
Och hvem har känt dig, som ej älskat dig?
LEOPOLD.
Antikens byster ej den bilden hinna,
Ej Plinii Trajan dess fägring har.
OXENSTJERNA.
Må den, ja, må de Aderton försvinna!
De Nio ha ditt minne i förvar.
SJÖBERG.
O sköna tid! då man ett sådant minne
Bland stjernebilder tacksamt lyfte opp.
Så tänkte jag, i det mitt trötta sinne,
Från verlden skildt, blott såg på himlens lopp[1].
MURBERG.
En man från skolan, jag ej smickra lärde:
Hvad jag dernere sagt, jag säger nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
