Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. År 1810 i Åbo utkomna »Skaldestycken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men fåfängt der i viken du försvinner,
Dig, endast dig, jag städse för mig ser.
Med tunga steg jag sorgsen hemåt vänder,
Men stadnar än att se de tomma skär.
Sin maka få, med klagan, af de stränder,
Som henne hyst, en enslig and begär.
Min ömma sorg att freda, ej att vinna,
I bygdens sköt med vänskapen jag far.
Ur dvalan väckt, hvad tjusning att mig finna
I denna ängd, hvars nymf du fordom var.
O, hvilken tröst uti min bittra saknad,
Att i det tjäll, der skön, som morgonen,
Du smålett ömt ur glada drömmar vaknad,
Att drömma der om dig, om dig min vän.
Att i det träd, der du ditt namn har skurit,
Få skära mitt, fast utaf löfven höljdt!
Att i det gräs, din sköna kropp har burit,
Få hvila mig, se’n dina spår jag följt.
Att i den skog, der ditt förnöjda sinne
Har sökt sig sjelf i ljuflig ensamhet,
Att der en vård uppresa åt ditt minne,
Som Pan beser med häpen fikenhet.
Att lyssna till, hur Echo mer och mera
Inöfvar sig att säga ut ditt namn.
På ett Margret då hon mig svarar flera,
Jag blir så tjust, som vor’ jag i din famn.
Då en Zephir jag hör längs bäcken susa,
Som nalkas mig och bär en pust i hand,
Ack! tänker jag, hvad den mig skulle tjusa,
Om den kom hit från Tatis sälla strand.
Der står en ros, som morgondaggen sköljer,
Med lutad knopp; – förtjust jag kysser den.
Och det är du, då du med floret höljer
Din våta kind vid syn af uslingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
