Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Selma och Fanny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sednare period. Då Franzén i 1824 års upplaga till ett
helt sammanställde de tjuguåtta sånger, hvilka till gemensam
öfverskrift bära Selmas och Fannys namn, hade han i detta
hela inlagt en vida djupare betydelse, än han åsyftade, då
han skref sina första Selma-sånger. Sjelf yttrar han sig
derom, närmast med afseende på Fannys bild, i nyss
åberopade företal, på följande sätt:
Skulle någon fråga, huru den åsigt af lifvet, som dessa stycken
förutsätta, kan förenas med den jordiska glädje, som en mängd andra i
denna samling uttrycka: så må angående svaret derpå Selma och Fanny
förlikas bäst de kunna. Författaren anmärker blott, att den medelväg
emellan sinlig och öfversinlig ytterlighet, der blicken åt skyn synes
honom kunna alltför väl förenas med en glad känsla af det vackra på
jorden, är anvist i allegorien De tre Bröderne[1]. Den är dock
författad långt förr, än han drömde om något bekymmer öfver en sådan
fråga. Den är tryckt i Åbo Tidning 1805, och således icke ett alster
af närvarande tid, eller, som det kunde tyckas, ett försök att bemedla
en af dess strider. Utan en sådan didaktisk afsigt, som föranledt detta
poem, ligger samma föreställningssätt till grund för flera andra, äfven
ibland dem som äro skrifna i författarens första ungdom, på en tid, då
hvarken hans stånd eller tidsandan gåfvo dertill någon anledning.
Sid. 3. Selma. – Först tryckt i Stockholms-Posten 1793,
No 217, med titel: «Till Selma. Framför en samling af
poesier.» – Förekommer, med ett par mindre väsentliga
förändringar, i Åboupplagan under titeln: «Sångmön». I tre
strofer af de tio, af hvilka poemet består, skiljer sig denna
redaktion från den af 1824.
SÅNGMÖN.
Under aspen här vid källan –
Evigt, evigt mins jag den –
Satt jag och, som förr ej sällan,
Sjöng, med ingen afsigt än.
Purpursläpet efter dagen
Qvar vid himlabrynen låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
