Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Bilder ur Naturen och Menniskolifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart jag närnncr hennes iiarmi, Hon far som pilen
i min famn; Och. bröd från mina läppar hackar Och
sjunger se’n så sött och tackar.
Jag smått uppå min lyra rör: Hon lutar hufvudet och
hör. Och ser på djuret, som så låter. Och sjunger med,
och lyssnar åter.
Jag henne till en spegel bär: Aj, säger hon, och
blir så kär, Och kysser glaset - stackars lilla! Men
hvarför gör jag dig så illa?
Jag släpper ju dig ut ibland
Uti mitt lilla blomsterland,
Men trogen kommer du tillbaka -.
O, finge jag en sådan maka!
Detta stycke finnes icke i Aboupplagan, men
deremot träffar man de ofvannämnda tre poemerna,
hvilka ur detsamma, så att säga, hafva sin
upprinnelse. Hemvärmen («Jag har i hyddan, der jag
bor») innehåller ej blott fullkomligt samma idé, utan
har äfven hela strofer lika. I Favoriten eller mannens
art («Vet tant! deruppe i min bur») motsvarar fjerde
strofen den tredje samt femte och sjette stroferna de
femte och fjerde i «Min siska.» I Hämplingen (som i
Aboupplagan kallas «Kärlekssångaren») återfinner man
idéen om fogeln, som förälskar sig i sin spegelbild. -
De tvenne sista stroferna af Favoriten, sådant stycket
nu lyder, motsvarades i Aboupplagan af endast denna:
Korn, tant, kom hjelp mig till att slå’n - «Håll! du
var sjelf mer grym, min son. Ve! den din kärlek
måste vinna, Hon blir ett offer, en slafvinna.»
Sid. 104. Till en uny flicka. I 1821 års upplaga har
torf., med förkastande af ett par i Aboupplagan gjorda
ändringar, återgått till den ursprungliga texten,
sådan den lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
