Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Första bandet. Bilder ur Naturen och Menniskolifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men strax, han trädt inom min dörr,
Jag fann en man af heder. Så steg till patriarken
förr
En gäst från himlen neder. «Carl kämpat: ej dör
Höglands namn!» Så var hans helsning i min famn.
Nu, Herre! skrek jag, låter du
Din tjenare få fara. «Nej», ropte han, «nej lef ännu
För att ett vittne vara, Hur Gustaf friden återför,
Och mig din dotter lycklig gör.»
Der skymtar bortom sjön hans gård,
Som bonden glad besökte: Der utan skryt hans visa
vård
Naturens fägring ökte. Dit böd han mig till
lifstidsväu: Dä’n väntad blott som brudgum än.
Re’n kom hans dag, re’n slog hans stund:
Ett bud för honom lände. Ett bud om segren vid
Svensksund
Den ädle till mig sände. Till himlen lyft, på knä
för Gud, Jag glömde bröllopp, måg och brud.
Men bruden satt i all sin skrud,
Och högtiden begyntes. I land flög måsen, stormens
bud,
Och ingen brudgum syntes. Det liven så hemskt som ur
en graf: Det blef ett Herrans väder jif.
Hon sprang från stolen, blek som snön.
Och håret föll på kinden. Ur fönstret sträckt, hon
såg - blott sjön.
Och hörde - endast vinden. «Der!» - skrek hon glad,
strax ängsligt stum: Det trodda seglet var blott skum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
