Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Sjette bandet. Berättande Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten fogel flög .Förskräckt för gladans möte Och
klagande sig smög Ner i en menskas sköte.
Hon, utan vinning, utan harm, Förqväfde fogeln i sin
barm.
Tål, oskuld, tål ditt ödes smärta; Sätt ej till
maktens mildhet tro. Dö hellre i en gladas klo,
Än vid ett menskohjerta.
I bifogad not tillägges, att detta verkligen händt i
Athen och att den omcnsklige var ledamot af Areopagen,
hvilken domstol fann gerningen så grym, att den
utstötte honom ur sitt samfund.
Sid. 171. De begge Corneliorna. Åbo Tidning 1806,
Jlf 5: «Den nya Cornelia».
Sid. 176. Axplockerskan. Finnes i Åbo Tidningar 1794,
M 24, under namnet ^Lavinia». Stycket åtföljes der
af följande not:
»Tvisten om rimmets bruk i svenska poesien torde
vara sliten mellan de tvenne stridande delar: att
man å den ena medgifvit rimmets värde i mångfaldiga
afseenden, och å den andra dess umbärlighet i vissa
fall. Rimmets svårighet är intet skäl emot dess
förtjenst: svårigheten uppeldar snillet; och en god
meter, ja Gessners prosa, torde falla sig lika svår
att ernå för d.en talang, som känner sig besvärad af
rimmets
tygel.
Ar trälen mera fri, för det han fjettrar
byter? Om tanken lider våld, så är det skaldens
fel. Gyllenborg.
Men att det ljufva återskallet, som i början så
mycket behagar örat, till slut i längre skaldestycken
(ja till och med i Popes Iliad och Gyllenborgs Tåget
öfver Bält] förorsakar en tröttsam monotoni, såframt
icke versarten är varierad, såsom till exempel i
Wielands Oberon; att rimmet i dramatiska arbeten
så mycket mindre är nödigt, som det af aktören med
all flit bör skylas, helst i komedien och dramen,
såsom mindre idealiska taflor af menniskolifvet;
att det i den högre oden hindrar liyg-ten, och att
äfven en svensk vers kan ha poetisk välklang utan rim:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
