Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
Vid ankomsten till Frankrikes hufvudstad hade Franzén,
intagen af de förhoppningar för menskligheten,
som den nya friheten hade väckt i hans, såväl som
i mången annan ynglings sinne, helsat den med en
sång på fransysk vers. Denna sång å la liberté
Frangaise infördes i en fransysk litterär tidskrift
med en "bifallande not. Trettio år sednare lät han
den upptagars såsom en inledning till ett af hans
större skaldestycken Julie de S:t Julien. I denna
"symboliserade historia’1 har han med mästerliga
drag tecknat lifsbilderna af den revolutionära tid,
som han öfverlefvat, och som han i sjelfva dess
brännpunkt haffc tillfälle att betrakta.
Med den bittra känslan af mången skön illusions
förgänglighet lemnade han Frankrike den 8:de Mars
1796. "Vi hade knappt1’ –skrifver han - "hunnit
ett par kabellängder ur den beqvämliga, men något
trånga hamnen af Havre de grace, innan vi togo bort
frihets-kokarderna från våra hattar, hvari de suttit
öfver fem månader, och kastade dem i sjön, ej utan
en slags ceremoni och en viss högtidlig stämning.11
I England blef vistelsen till medlet af Augusti
månad. Från London skedde utfarter till Oxford, Bath,
Bristol och andra orter, öfverallt med outtröttlig
uppmärksamhet på hvad som förekom intressant och
märkvärdigt, vare sig i naturen eller mennisko
verlden. Under sin frånvaro från akademien hade
Franzén blifvit utnämnd till bibliotekarie. Detta
föranlät flitiga besök vid de utländska biblioteken,
hvarigenom han inom kort förvärfvade sig en
bibliognosi, som få torde hafva egt. Det var
isynnerhet England, som riktade hans kunskaper i detta
fack. Innan vi följa honom derifrån, på återresan
till hemlandet, torde det tillåtas oss att anföra
hvad han förtäljer om ett besök i underhuset. "Jag
har hört" - skrifver han - "Pitt, Fox och Sheridan
med flere. Sheridan höll ett tal, som varade öfver
en timma, hvaruti han sade ministrarna nog beska
sanningar. Pitt har ej något godt ansigte: det är
någonting förargande i hans spetsiga och uppböjda
näsa och någonting lömskt i hans blick, hvilket liksom
stjäl sig ut under ögonlocket. Hela hans skick visar
en sträf och kall ordningsman. Med största köld sitter
han och hör de svåraste förebråelser. Sjelfva hans
fiender måste erkänna, att han är en stor talare. Han
sade endast några ord den gången vi voro der. Fox
har ett starkt och tillika godt ansigte. Hans mörka
ögonbryn hindra honom ej att se from ut. Han satt och
hörde på, med magen utom bänken eller ock lyfte han
den, tillika med ena knäet, ofvanpå och satt i sned
ställning med hufvudet i barmen. Scheridan bär i sitt
ansigte en stämpel af geni och rättskaffenhet. Det är
en man af universella talanger. Antingen han skrifver
en komedi eller håller ett tal i parlamentet, gör
han det ypperligt. Ett gapskratt af hela parlamentet
afbröt ofta hans tal; och äfven Pitt förstod att
vända löjet mot sin motståndare, ty på hans korta
tal följde också ett skrattande chorus." -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
